Så här. Man (när jag skriver man menar jag jag. Men ibland är det lättare att få flyt genom att skriva man istället för jag, därav) tror att man är rutinerad och har koll även när det blir kaos. För man har gjort det förr, man är väl tvåbarnsmamma. Skrikande unge? Ha haaa inga problem, man skumpar och duttar lite så blir det så bra.
Trodde jag. Skåda gärna bilden nedan på en glad dotter som ligger i babysittern och skrattar. Hon förvandlades två timmar senare till Belsebub. Närmare bestämt lagom tills det var dags för mammagrupp. Vi var där en dryg timme, och jag tror hon skrek ilsket i åtminstone 45 minuter. Jag vet inte exakt, tappade fokus i stressen och svettandet. Lika lite som jag minns någonting av vad dom andra mammorna och deras bebisar hette. Tilde överröstade det mesta.
Försökte mata. Försökte söva. Försökte bompa. Bytte blöja. Log ursäktande mot de andra, som sa att ingen fara sådär låter våra snart också. Men det gjorde dom inte! Hesa pip, medan dottern likt den lilla trumslagarpojken i Günther Grass roman emellanåt höll på att spräcka glasrutorna.
När vi kom därifrån somnade hon i vagnen. Och jag vinglade hem.
15 kommentarer:
Stackars dig, såna tillfällen har man lust att bara gå hem och grina. Hoppas det känns bättre nu iallafall :)
hedgehog: jag överlever :)
Fy så jobbigt! Man vill ju att de ska uppföra sig när man försöker ha ett socialt liv.
Du får glädja dig åt att du säkerligen var den mest chica modersfiguren (svetten till trots).
Stackare. Kunde du inte ha sparkat till någon annans vagn så åtminstone EN till ylade ;D
Eller hade det varit elakt?
jobbigt! det där skrikandet som liksom aldrig upphör kan ju nästan driva en från vettet. men nästa gång är det någon annans bebis!
uschamej, sånt är inte kul. jag kan svettas floder i såna där situationer, så pass att jag måste använda kräkslappen att torka mig i pannan med. huvva. men som sagt ovan du var helt säkert den chicaste morsan med bäst blogg iallafall.
Är det tildes sätt att säga Mammagrupp nej tack?
Lilla gumman!! Stackare...(Gäller både dig och dottren!)Förstår precis hur det känns.
man kan ju hoppas att alla de andra mammorna var förstföderskor. jag menar, vad gjorde en skrikig bebis då? jag kan tänka mig att man kanske blir lite mer av the mother from hell vid barn nummer två, för då kan ju vissa ALLT om ALLT. ja, de skulle t o m kunna bli barnpsykologer av allt födande...
nu menar jag ju inte dig, raring, men vissa mammor är j-vligt jobbiga.
dorisettan: hm, dom andra var också chica. utom en som hade vandringskängor.
camilla: liiite elakt kanske ;)
fru a: jag är redan nervös för att det ska bli samam nästa gång. då tror dom verkligen att jag har rosemarys baby! :O
tingeling: hm, dom andra såg rätt fräscha ut. men dom bloggar kanske inte?
johanna: jag tror det var en övertrött och ont i magig tilde :(
ingela: hu ja, vi var båda helt utmattade sen :O
linda: jag måste meddela att alla var omförderskor. och jahaadå det förekom förlossningsberättelser den ena värre än den andra! :P
Snygg litterär referens där med Günter Grass! Det märks minsann vem som är bibliotekarie ;-)
Minns liknande upplevelser och ryser medkännande...
kajsa: åh det kommer så naturligt för mig ;P
jessika. man är liksom aldrig riktigt förberedd :S
Sladdis bye bye...
anna: ;)
Skicka en kommentar