onsdag, september 27
Det säger bara klick
Chefen och jag hade just en liten virtuell utbildning. I eftersnacket kom vi in på bloggande och han frågade förundrat när jag hinner med mitt bloggande (han är Linda K-läsare, såklart). Mja, morgon middag kväll är det väl. Och en del däremellan. Förklarade hur snabbt det faktiskt går att slänga iväg ett inlägg. Får man en ingivelse måste man ju få det på pränt. Kanske skulle övertala chefen att börja blogga också? ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Kan ju inte låta bli att undra (eftersom jag själv får lite dåligt samvete när jag läser din blogg om dagarna...) - han har alltså inget emot att du bloggar på arbetstid? (Tack och lov!)
anna: vem ägnar inte ett par minuter ibland åt internet privat på arbetstid? :)
Nä, jag menar blott...
anna: jag fattar. Men jag ägnar faktiskt inte så mycket tid (som man ksnake kan tro) åt att blogga på jobbet. Och chefen hade inget att invända, så slutet gott allting gott :D
Fast det finns ju inget som säger att en eventuell nästa arbetsgivare skulle vara lika förstående? Det brukar jag tänka på ibland.
Visst händer det att det slinker iväg ett blogg-inlägg på jobbet - men oftast brukar jag bara skriva ner idéerna och skriva ihop och publicera dem efter arbetstid.
Det enda man kan vara säker på nuförtiden, är att potentiella arbetsgivare kommer att googla en, så jag brukar tänka på det när jag bloggar. ;)
Missförstå mig rätt, jag är mycket glad att du hinner blogga lite även på arbetstid, jag vill ju läsa! Dagarna skulle vli hemskt trista annars. Och visst hinner man, tar inte så många sekunder att kommentera heller. Intressant påpekande av Anna ovan, det här att arbetsgivare kommer att googla en... Brrr...
Bli, inte vli...
anna och anna: ja det känns ju sådär. men så dags att tänka på det nu. provade just att skriva in mitt namn och visst sjutton hamnar bloggen högst upp. fast en del annat också, som förhoppningsvis sätter mig i ljus dager ;) känner inte att mitt jobb blir lidande av ett och annat blogginlägg. och om en framtida anställare träffar mig kommer han/hon förhoppningsvis märka att jag är en underbar människa, med tillhörande blogg :)
kram till anna och anna från Linda
Nu känner ju jag inte dig EGENTLIGEN, men det tror jag med att en framtida anställare skulle märka! Överlag, så länge innehållet är bra, borde bloggande ses som något intressant och positivt hos en arbetssökande.
Kram tillbaka!
anna: :D
WOW, jag är också "imponerad" av din chef.
Jag bloggar på jobbet ibland. Det är inget som jag gör öppet, men åt andra sidan är jag inte så mycket i fikarummet och tänker att de få minuterna som det tar mig att skriva ett inlägg likaväl kan kvitteras mot (betald) fikarast.
désirée: precis. jag sitter så gott som alltid framför datorn och äter, jobbandes eller bloggandes. Eftermiddagsfika hinns nästan aldrig med, så jag kan lugnt påstå att jag jobbar MINST lika mycket som icke bloggande kollegor.
Skicka en kommentar