Dottern ska ha kalas idag. En del kompisar bjuder hem hela dagisavdelningen (19 ungar). Jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Jag tänker fullkomlig kaos. En del oavsiktlig förstörelse. Alltså har vi tänkt: kalas antingen utomhus eller på annan plats än hemma. Kanske gå ihop med någon kompis.
Nu föll det sig inte så att vi kunde samköra med någon annan. Och dottern började se olycklig ut över att tiden gick och att andra som fyller senare bjöd in till kalas. Så vi tänkte Nickis. Barnen får leka och stoja, det blir fika och godispåse. Perfekt.
Med det perfekta upplägget följer ett ganska högt pris per unge. Vilket gör att det inte känns helt görbart att bjuda hela dagis. Dottern fick välja ett litet gäng, dom hon känner sen länge och kankse leker mest med. Och det är helt ok med henne. Men såklart kommer det dåliga samvetet till mig. Över dom som inte får komma. Som kanske får höra om det på dagis sen. Vi har pratat med dottern om det. Att hon inte behöver prata om kalaset eftersom inte alla är bjudna.
Det är svårt det där. Det sista man vill är att utesluta andra. Men ibland blir det ju så ändå. Nyss ringde en pappa och frågade om alla var bjudna eftersom han hade tänkt föreslå samåkning. Och då fick jag ju meddela att så inte var fallet.
Bjuder ni alltid alla barn?
UPDATE: Det är verkligen inte lätt det här med kalas. Skönt att det inte bara är jag som tycker det. Många klokheter från er läsare!
Efter idag kom vi fram till att vi gjorde rätt ändå. Det medför ju ett stort ansvar att ha hand om andras barn och vår lilla kalasskara idag var precis lagom att ha koll, följa på toa, och småprata med då och då.
24 kommentarer:
Jag får ont i magen bara av att läsa det här inlägget och jag vet precis hur du känner. Även om dagis/skola har regler (i vårt fall: ok att bjuda via kapprummet/hyllan OM alla blir bjudna, antingen hela gruppen/klassen eller alla tjejer/killar - annars inte)
Man ska inte behöva bjuda alla - jag menar, man är inte kompis med alla och jag minns hur jag ibland fick argumentera med mina barn om varför vi skulle bjuda den eller den, som var så dum i skolan. Känns ju inte ok att som förälder välja bort en tjej eller kille i klassen...
Det enklaste vore om man hade ett enda jättestort kalas med paketbyte - klart. Å andra sidan, så ser ju livet inte ut sen - att det är total rättvisa.
Det här är jättesvårt - avundas dig icke! Huvudsaken att barnet är ok med hur det blir :)
Och en sak till - när mina barn var små och gick på dagis - på den tiden då det fortfarande var ok att bjuda på glass när man fyllde år (innan sockerskräcken), då kändes det ändå ok att bjuda en mindre grupp på kalas eftersom alla fick glass på dagis.
Bara en tanke, nu får man knappt bjuda längre va? bara på morot och sånt, fast det är kanske olika ;)
Det där är ett verkligt dilemma för mig. Jag inser både att alla inte kan bjuda alla, och att det kanske faktiskt inte är ens kul att gå på 19 (eller 25) kalas på ett år. Men jag vill väldigt gärna bidra till att alla får gå på några, och framförallt att det inte blir nån som inte får gå på nåt. Så ibland har vi bjudit alla. Ibland bara fyra. Och någon gång (på dagistiden) bjudit hem hela gruppen, inkl personal, på dagtid en vardag. Men det finns ingen enkel lösning. Eller?
Nej. Man fyller 6 år = 6 gäster ungefär. Kalaset blir inte roligare av många barn, snarare tvärtom, och få har ett sånt boende att de kan husera 10+ ungar.
Ha ett bra kalas!
Hälsar B-M
Alltid alla! En ansträngning och uppoffring som jag lägger på mig och min man aldrig på våra barn! Aldrig exkludera! De som inte gör så (och det inte finns finansiella eller hälsoskäl) tycker jag genuint illa om. Ogint är vad det är!
Absolut alltid alla! Maken och jag gjorde en överenskommelse innan vi fick barnen.Det är ett krav jag lägger på mig själv och min make, inget ansvar man skyfflar över på barnen. Allt annat ser jag som synnerligen ogint (om man inte har kraftiga finansiella skäl eller hälsorelaterade dilemman). Sådan är jag uppfostrad och tyvärr föraktar jag de som inte gör samma ansträngning.
Vi har själva inte ordnat något kalas än, men de av dagiskompisarna som haft kalas för alla har hyrt in sig i en gympasal ett par timmar. Då har barnen fått röja runt och så har det bjudits på något enkelt, typ korv med bröd och sen en glasspinne. Alla är nöjda och glada över det upplägget.
Vi har bjudit dom barnen lekt med (antal barn efter ålder är en bra måttstock tycker jag) , och bara haft fika och lekar. Men det är sannerligen ett dilemma.. / Linda A
Cosmopolit; Jag genuint ogillar människor som tror att dom är facit. /Linda A
Fullt förståeligt att det är jättesvårt att bjuda alla. Tänk dessutom på alla ensamstående föräldrar med knapp ekonomi... Har dock upplevt ett problem med detta. Båda mina syskon lever med handikapp vilket ledde till att de stack ut mycket i dagisgruppen och aldrig blev bjudna på något kalas. Och med aldrig så menar jag ALDRIG. Sådant blir man ledsen av, klart man vill gå på kalas fast man är annorlunda och kanske inte den som barnen helst vill leka med...
Aldrig alla, jag bjuder inte alla mina kollegor på mitt kalas, varför ska mitt barn behöva bjuda alla sina? De är dessutom 29 st. På vårt dagis gör vi olika, de flesta bjuder inte alla, men alla skickar kort hem och det är inte ok att lämna på hyllan. Personalen har pratat med barnen och de "får inte" prata om kalas.
Alltså vi bjöd alla på ett utekalas i mars. Mycket att rodda med! Logistiken! Och vad skulle vi göra om det blev extrem-dåligt väder? Men det funkade. Dock fick jag sedan ångest över andra saker sen kalaset var över: att det blev så mycket paket att födelsedagsbarnet inte hann kolla på allt som gavs, och kanske ännu värre-inte uppmärksamma alla som kom. Vet inte om vi gör om det nästa år. /B
Det ÄR svårt! På dagis har vi bjudit alla och tagit kaoset trots att vi bor i en trea. Men dottern som går i skolan hade förra året bjudit 8 av sina närmaste vilket har varit typ 5 tjejer och 3 killar på ett kvällskalas. Flera i klassen har gjort liknande upplägg och alla i klassen ingår i olika grupperingar så ingen blir utan kalas. I år hade vi gjort likadant - men då dök plötsligt en helklasskalasinbjudan upp precis samma kväll som vårat kalas. Då gick vi ihop med den killen och hade kalas för 26 8-9 åringar en fredagkväll med hamburgare, popcorn och disco. Det gick ju extra bra eftersom vi då var 4 föräldrar som kunde rodda och snabbstäda efteråt. Skolkalasen har vi på fredagkvällar typ 17.30 - 19.30 - sen har man gjort bort det och slipper ha det över sig hela helgen. Dagisbarnet kommer att samgå med en kompis och bjuda alla på kalas på 4H gård med ponnyridning. LÅngt ifrån lika dyrt som Nickis då man själv fixar fikat och godispåsarna men betalar för några ungdomar som kör ponnyridning och lekar på gården. Jag tycker faktiskt att det är helt ok att man inte bjuder hela klassen om man inte kan/vill/orkar/har råd/har plats. Man umgås inte med alla ju! Däremot så har jag svårt för bara tjejer eller bara killar kalasen. Vår dotter har flera killar i klassen som sina närmaste - skulle hon då plötsligt inte bjuda dem? Inte i min värld.
Åh, detta eviga dilemma. Nej, vi bjuder inte alla. Men inte heller alla, utom två. Nu senast sa Lillbusen "jag vill ha ett litet kalas i år mamma". Så det vi bjöd de barn han lattjar mest med. Såg iofs till att det blev alla femåringar också (de är bara 4 som fyller fem i år).
Men vi bjuder heller inte via kapprum på vårt dagis. Plus att man får bjuda på nåt på dagis. Inte bara morot. :)
Cosmopolit: Hoppas du uppfostrar dina egna barn annorlunda - tycker inte att det är så fint att bli uppfostrad att förakta andra människor för att de inte tänker samma som en själv. Vare sig det gäller barn eller vuxna. Förakta en människa för att den tycker olika - det luktar illa tycker jag.
I sonens dagisgrupp, han är 5 år, bjuder de som har kalas alla i gruppen. För min del tycker jag det är bra så alla blir bjudna, alla kan oftast inte samtidigt ändå. Så i feb hade vi 16 ungar här hemma i 2,5 timme. Lagom kaotiskt, m det gick bra. Andra har valt Nickis, det blir det nog nästa år, känna inte helt lyckat att ha en massa 6-åringar hemma :-) Dottern som är 3 har i inte haft kalas än. Vi börjar nästa år tänkte vi. Då får vi se hur hennes grupp gör...
Dilemma är vad det är i allafall...
Hälsningar Sara
Barnen födda samma år på dagis, alla tjejer om det är en tjej/ ev hela klassen om den inte är så stor när man kommer dit, men ALDRIG 29 barn om man inte slagit sig ihop med någon annan. Det har vi också provat, mindre många kalas är alltid en fördel. Det är väldigt känsligt dethär med kalas.
Helle
Det där är svårt! När dottern fyllde år sist bjöd vi hela klassen (vi höll till i gympasal), men det gör vi nog aldrig om. När hon hade tjejmiddag för ett tag sedan fick hon bjuda 6 kompisar, 4 från klassen och 2 andra. Huvudsaken är väl att det inte är NÄSTAN alla.
Men jag känner igen det Amanda skriver också. Min son har ett handikapp och han blev så gott som aldrig bjuden på kalas på dagis.
Usch sådant där är ju jättejobbigt!!! Vårt dagis är inte sås stort och stora sidan på 22 barn är indelad i 3 ligor (efter ålder)vilket underlättar lite. En del bjuder hela stora sidan (då inbjudan i nypan) och en del, däribland vi, bjuder bara barnets liga (ca 6 barn)och då skickas inbjudan. Detta funkar hos oss, ingen blir alltid exkluderad samtidigt som barnen ser att det inte betyder något elakt att inte få gå på alla kalas. Av dessa 22 barn är enbart 2 födda på den senare delen av halvåret så jag som förälder är också väldigt tacksam att inte behöva köpa 20 st presenter jan-juni....Barnen bjuder på sin födelsedag hela stora sidan på glass så på så sätt firas de ju ändå av alla...
Svårt det där... Jag har försökt hålla mig till en "naturlig" avgränsning. Ex alla tjejerna i klassen, när det var förskolan alla 6-åringar osv. Det är svårt att bjuda alla, och kanske heller inte blir ett roligt kalas om det är för många barn (bara kaos)? När yngsta dottern hade kalas senast ville hon bjuda 9 av 12 tjejer i klassen, då bjöd vi naturligtvis alla 12. Äldsta dottern vill bara ha kalas med sina tre bästisar (hon är 11), vilket också måste vara ok tycker jag.
Himla marigt. Tyckte det blev ännu svårare när kidsen började skolan... då utökades ju också vänkretsen men i samma veva så utkristalliserade sig också vilka som man verkligen trivdes med och var med på fritiden.
Men varför måste man bjuda alla om man inte umgås med alla? Och som sagt, festen blir inte roligare för att man är apmånga. Jag hann också ha kids på dagis på tiden då man fick bjuda på något litet gott!
Jag har en treåring som hittills inte har blivit bjuden på något dagiskalas. Jag vet att andra barn på förskolan bjudit varandra på kalas men jag vet inte hur frekvent det är. Eftersom han varit ganska liten hittills har vi mest bjudit släkt och vänner och deras barn. Jag tänker inte bjuda 30 barn (oftast är de uppdelade på mindre grupper men då i olika konstellationer). Det går faktiskt inte och känns inte alls som det blir kul för barnen. Men eftersom jag som barn själv inte blev bjuden på kalas har jag ganska ont i magen vad det gäller detta.
Bjuder inte alla. Visserligen är det en blandgrupp åldersmässigt på förskolan så det blir de barn som är i samma ålder ungefär. Visst är det ett dilemma men som någon skrev så blir alla inte alltid bjudna på allt i livet...
Tycker inte att det är så svårt. Min son får bjuda dem han vill. Det resulterar i ca tio barn. Och några faller bort för att de inte kan eller blir sjuka....
Jag gör ingen grej av det.
Vilka vill du bjuda:
- Den och den och den!
- Okej, då gör vi så! Tema?
Så postar jag inbjudningarna och alla kommer glada ihågen, river huset en stund, kastar korv och bröd och käkar godis.
På dagisavdelningen går ca 30 barn (3-6 år) och han själv är bjuden på ca fem kalas om året. Det är en tjej som haft ett kalas där alla var bjuda. Tror inte att hon kommer ha det igen i år...
Han pratar aldrig (iallafall inte till mig) om att han inte är bjuden hit och dit. Och han är uppenbarligen inte bjuden på alla - herregud vad hemskt att springa på kalas varenda j**vla helg för att alla ska bjuda alla. Nej tack.
Skicka en kommentar