Pust och phu. Vissa dagar känner man sig mest bara som en slagpåse. Man får brösten sammanklämda på alla ledder. Man far och flänger som en tok på jobbet, försöker hinna med allt men "misslyckas" ändå med en del. Man tar sig tid, man får skäll, man fokuserar så på något att man missar bussen och får tokrusa för att hinna hem till familjen.
Tack för idag tack för en underbar vanlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar