lördag, maj 29

Det går trögt i min ålder

Ställde mig på vågen och tänkte att något borde ha hänt sen förra veckan.

Ner 2 hekto.

Ska man vara glad för det lilla? Eller gråta en skvätt och konstatera att det var lättare förr?

9 kommentarer:

Ulrika Gabriel sa...

Du kan vara glad över att det inte inte är så många hekton det kan handla om ;-)

Linda K sa...

ulrika g: jag hade önskat mig en massa hekton jag. åt rätt håll alltså ;)

Solrosfrö sa...

Konstaterar detsamma. Halledudanemej så hårt de sitter - extrakilona - nu för tiden... och här snackar vi kilon som måste bort. A lot.

Glamour-Och-Fläskpannkaka sa...

själv blir jag stolt och glad för varje extra hekto jag nu lägger på mig. kanske för att jag som ung alltid varit mager som en liten sticka!

hallinbloggar sa...

Usch ja, och värre blir det. Försöker lära mig att gilla läget och mig själv som jag är!
Tycker du är ursnygg!

Linda K sa...

fröet: förbannade småkilon!

g och f: olika falla ödets lotter :)

hallinbloggar: ja precis, men när vissa plagg sitter tight vill man ju ändå trimma sig lite :)

labolina sa...

Jag har i samband med amning och massvis med promenader för att lindra mammaledighetstristessen gått ner några kg. Först var jag lite glad men sedan tvingades jag konstatera att jag faktiskt inte ser bättre ut. Möjligtvis är det positivt att rumpan är lite mindre men samtidigt är jag ganska benig om armarna och på bröstet. Jag ser helt enkelt mager ut. Det jag vill säga är att du ser smal och sund ut och jag tycker inte att du ska kämpa för att nå ett mål som kanske inte alls är värt att sträva efter.

Linda K sa...

labolina: nje det är klart det ska kännas rätt. men jag har ett par trivslekilon som jag verkligen vill bli av med för att känna mig fin. plattmagad och så :)

Petra sa...

Eller inte bry sig om just hekton, det kan skilja på många under samma dag beroende på en massa saker. Upp och ner that is.