I söndags avverkade maken två icke maskindiskbara glas . Ett till öl och ett till whiskey. Som han sen ställde på diskbänken. Jag tänker icke, hör mig icke, diska dom åt honom. Så det har stått två glas på diskbänken i snart en vecka. Jag vet inte om han ser dom? Om han tänker Ska bara... eller om han väntar på att dom bara ska försvinna?
Spänningen är ju olidlig.
20 kommentarer:
Får jag rekommendera en promenad till glasåtervinningen på sikt ..?
Åh Linda det är fantastico, du berättar om bäsar som inte sover och makar som inte diskar. Då känns det ok att vara singel på 25 kvadrat :) Då kan jag välja att ignorera fördelarna ;)
hehe - jag minns en banan som låg på samma ställe... :)
Hahaha, roligt! Jag tror han anar dom. Inte mer. Spänningen är faktiskt en smula olidlig.
pgw: ska hälsa honom det ;)
picaflor: vad gör man inte? :D
hedgehog: ha ha ha, ja! fast inte lika länge :D
peter: jag håller dig uppdaterad! :P
Ha ha ha, det är just sådan här vardagsdrama som är så rafflande...
amanda: ;)
I vårt hem utspelade sig följande drama för ett par år sedan:
Efter att han diskat undan efter middagen skippade mannen i hushållet att även rengöra spishällen. Detta fick till följd att jag fick en dubbelt svårarbetad spishäll att rengöra vid mina disktillfällen. Den naturliga reaktionen blev då att även jag struntade i att rengöra hällen för att han liksom skulle fatta hur jobbigt det blev när den var smutsig...Denna tysta maktkamp pågick så länge att det verkligen började kännas som en sanitär olägenhet. Hur det slutade? Jo, vi flyttade faktiskt så den stackars människan som hyrdes att flyttstäda fick en rejäl utmaning i köket....
När jag tänker tillbaka på spis-episoden så häpnar jag över att vi fortfarande är ett par!
Mitt råd till dig - rör inte glasen vad du än gör!
Haha! Underbart. Låt dem stå kvar och fortsätt rapportera.
Gärna varje dag!:)
dorisettan: glasen står där dom står! ;D
petra: petra: ska bli :D
Å jag hade aldrig stått ut så länge, de hade varit diskade för längesedan. Antingen av mig, muttrandes eller av maken för att jag inte kunde vara tyst.
birgitta: nu har det gått så lång tid att jag vägrar ;)
En venninne av meg gjorde et lignende eksperiment med sengetøy. Hun ville se hvor lang tid det gikk før mannen ville bytte. Til slutt hadde det gått så lang tid at hun hele tiden tenkte på den smutsige sengen og gruet seg hver kveld til å sove. Hun kapitulerte og mannen merket ikke noe i det hele tatt:)
Rafflande! Ser fram emot dina fortsatta rapporter.
Ha ha, HUR har det gått?!?
marie: iiuuu! dom fattar inte att sånt måste göras, ofattbart ;D
kajsa: :D
fröet: den som lever får se... ;D
Hemma hos mig är det verkligen ombytta roller... Kemisten utför sånna expriment på mig!
minna: jag tror du kan ha varit man i ett tidigare liv?
:*)
minna: puss :D
Skicka en kommentar