tisdag, februari 13

:(

När ett kapitel i boken man läser slutar så här:

...and after I had taken my seat beside Violet in the back, I turned again to watch the two figures recede as the van moved down the long driveway toward the road. Matthew had raised his hand to wave at us. From that distance, he looked like a very small boy wearing clothes that were too big for him. I noticed how thin his legs were under his wide shorts and the narrow line of his neck above his billowing T-shirt. He was still holding his cap in his hand, and I saw a tuft of his hair blow up and away from his face in the wind.

...får man en illavarslande och jobbig känsla, och blir tyvärr inte förvånad när nästa kapitel börjar:

Eight days later Matt died.

Tårarna rann hela vägen på bussen till jobbet. F*n vad jobbigt. Det kan inte finnas något värre än att mista sitt barn. Nej usch fy ta bort. Nu får jag äta en semla eller nåt och bli glad igen.

Det är bara en bok det är inte på riktigt det är bara en bok det är inte på riktigt det är bara en bok det är inte på riktigt det är...

13 kommentarer:

Annie sa...

Åh, men det är skönt att bli berörd också...

Linda K sa...

annie: jo absolut, men barn som dör är för jobbigt :(

ann sa...

Av det lilla jag läste fick jag en klump i halsen. Har svårt för barn o sjukdomar/död. Vilken bok är det?

Linda K sa...

ann: What I loved av Siri Hustvedt.

Anna St sa...

Jag grät floder när Matt dog.
Kanske dags att läsa om denna underbara bok.

Smarta Sara sa...

Jag har nyligen avlutat boken. Måste nog säga att den kvalar in på min lista över kanske i alla fall bland de 50 bästa jag läst.
Den berörde mig på en hel massa sätt, jag blev glad, ledsen, arg, irriterad, inspirerad att själv skriva mer - bland annat. När jag hade läst om när Matt dog var jag tvungen att sova inne hos mina barn i två nätter. De tyckte nog att det var lite jobbigt.

Linda K sa...

anna st: har tyckt den varit lite seg, fram till nu. hemsk och bra!

smarta sara: det första jag tänkte också, jag vill krama min son och aldrig släppa honom!

Anonym sa...

Visst är det en fantastisk bok?! Jag kommer väldigt väl ihåg när jag läste det där, jag satt på bussen till jobbet och var tvungen att lägga ner boken och stirra ut genom bussfönstret ett bra tag. Men åh, vad det är underbart när man läser böcker som berör en så mycket. /CL

Linda K sa...

CL: ja dom böckerna är klart bäst. jag hade ett antal titta-genom-bussfönstret-stunder i morse :)

Sara sa...

Nu vet jag inte om jag kan läsa den boken. Jag blir så berörd att det nästan blir olidligt!

Linda K sa...

sara: har man väl börjat kan man liksom inte sluta. tycker också det är jobbigt, men den är bra!

Liza sa...

Hej...jag undrar vad var det för bok???

Linda K sa...

liza: What I loved av Siri Hustvedt. Blinkade bort tårar på bussen idag också!