Så sa min farmor alltid när man hälsade på och det var dags att gå. Det spelade ingen roll om jag hade varit där 20 minuter eller ett par timmar. Hon tackade för "det lilla besöket" oavsett. Och dukade upp med kaffe, bullar och minst två sorters kakor.
Det kändes alltid som att det blev för långt mellan besöken. Nu saknar jag dom. Mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar