Sporrad av era hurra-rop fortsätter jag att skriva om min nyförälskelse i podcastandet.
Jag har nu lämnat stadiet fnissa diskret i vanten och se småskyldig ut när jag hör en rolighet i öronen. Jag har istället klivit in i stadiet skit-samma och skrattar ljudligt och sorglöst rakt ut utan att notera omgivningens eventuella reaktioner. Ibland till och med kvider jag. Helt utan skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar