fredag, februari 6

Hosta med värdighet, tack

Min man håller på att hosta sönder öronen på mig hemma. Han är på bättringsvägen, men eftersom han har hållit på så länge (sedan innan jul) har han blivit typ vårdslös i sitt hostande. Bara skrikhostar hämningslöst rakt ut. Inget "hålla för" eller försöka dämpa sig.

Igår sa jag till honom på skarpen. Att jag förstår att det är jobbigt för honom men att det är snudd på lika jobbigt för mig och kan han inte hålla för handen och försöka dämpa sig lite åtminstone? Det skulle han tänka på, sa han.

Nyss hörde jag samma påfrestande hosta i korridoren. Min chef. Men vaf**n. Ska jag behöva ryta i där också?

Inga kommentarer: