Första maj frågade dottern mig:
- Hur långt är det till sista april?
- Ett år.
- Ett år!? Hur kan det vara ett år kvar?
- Tja, för att sista april var igår.
- Det är inte alls ett år kvar. Du ska få se!
Meningsskiljaktigheter där. Oavsett vem som har rätt har den här ledigheten gått i ett nafs. Och varit ypperlig. Nu drar vi på lite värme tycker jag och så blir det vips sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar