Jag satt just och ojade mig över att behöva börja jobba om en vecka igen. Och så hamnade jag på en blogg vars ägare förlorat sin mamma och bror inom loppet av en sommar.
Då är det bara för mig att gråta lite, sen tänka på och uppskatta mitt braiga liv och njuta av det. Och! Att se fram emot att få ta tag i jobbet om en vecka igen!
2 kommentarer:
Man behöver perspektiv ibland!
Min bästis barndomsvän är döende i cancer. Jag är frisk och klagar över ACn på jobbet. Skärpning!
malin: man vaknar upp och tänker till ibland. bra!
Skicka en kommentar