Kanske om ett halvår

Något har hänt med båda våra små barn. Ja, med dom stora också för all del, dom agerar tonåringar så att det står härliga till. Men dom små alltså. Dom har sålt sina själar till djävulen. Det blir synnerligen märkbart när vi befinner oss på publika platser. Som igår när vi skulle ta en fika (glass och kaffe, funkar det?). Vilket slutade med att dottern gallskrikande fick bäras bort och sonen efter att ha fått en miljon tillsägningar trumpet lufsade efter.

Tilläggas kan att jag hade tyllkjolen på mig. Gissa om folk stirrade efter oss? Det hade inte bliivt värre om jag utfört en krigsdans a la Då sa den tappre siste mohikanen.