söndag, maj 10

Gott gift

Ni får ta ältandet, det hör till. Mat alltså. Ja, allt ätbart. Att det ska vara så trevligt. Så fort man inte har nåt speciellt att göra är det så behändigt att ta en fika. På kvällen framför tv:n (som alltmer sällan är påslagen) är det myspysigt att mumsa på något. Med dryck följer ätbart.

Varför denna besatthet? Varför känns det som jag är på avgiftning?

2 kommentarer:

SkåneAnna sa...

Hahahahaha
ja jag undrar det samma!!
Tur att jag klargjort för mig själv och sambo att jag inte skippar vinet!! Det hade verkligen varit att ta i. Avgiftning är verkligen rätt ord!
Min högerarm lever dessutom sitt eget liv. För en tid sedan hade vi bjud-på-kunderna-tilltugg på jobbet, i form av salta pinnar bla. det som blev över stod sedan dels på lagret och dels på bordet i fakarummet. Jag kunde inte passera något av ställena utan att min höger arm grabbade en näve och mumsade i mig det. Helt bizarrt! Tull slut sade jag åt kollegorna att be mig sluta, och dom skrattade sig fördärvade eftersom jag inte märkte själv att jag åt!
Märklisch!!

Linda K sa...

skåneanna: ha ha ha, känner igen det där med handen som inte gör som man säger :D