Nu vet jag vart det är. Helvetet. I Teaterbaren på Kulturhuset runt halvett. MEN HERREGUD! Tänkte att jag skulle kasta i dottern lite mat innan vi hämtade sonen på dagis. Och man kan tycka att jag borde ha anat oråd direkt. Fullknökat med folk och en ljudnivå som skulle få till och med ett hårdrocksband att göra ner sig. Men icke, jag kastade mig in, köpte en oätlig (visade det sig senare) jävla kaka och en kaffe, högg ett bord och började jakten på barnstol. Helt omöjligt eftersom stans alla mammor var där med sina små (skitungar).
Så. Vad tror ni om att föröka få i en helt nyvaken dotter ishavs-freaking-röra sittandes i barnvagnen? Åt helvete. I helvetet. Gallskrik. Jag ville också skrika, men behärskade mig. Inte för att jag hade hörts, med tanke på ljudvolymen där inne. Hur kan folk sitta där och luncha? Värre än en skolmatsal!
Ishavs-freaking-röran hamnade delvis i vagnen, delvis över dotterns kläder och ytterst lite i dotterns mun. Det blev amning istället. Jag avslutar detta hemska med en dikt:
Det finns en plats på jorden
där solen aldrig ler
den platsen heter Teaterbaren
dit vill jag inte mer.
6 kommentarer:
fin dikt!! inspirerades du av den kulturella anrika miljön? :D
Hua Det låter inte trvligt
usch, det låter fruktansvärt.
alla: det var värre än kräks! :O
då går vi inte dit nästa gång vi lunchar.
hedgehog: aaaldrig!
Skicka en kommentar