Vi fikade på ett ställe i Nacka Strand. Senast vi var där fanns inte våra småungar. Som maken sa till sonen:
- Då var du bara en glimt i pappas öga.
Jag minns det väl. Vi valde, himlandes med ögonen och suckandes över alla skrikande ungar, det tysta rummet. Där vuxna utan barn skulle ha en chans att prata utan att behöva skrika. När vi satt där i det (någorlunda) tysta rummet kom det in en mamma med en bebis för att amma. Skandal, tyckte jag. Bebin låter i det tysta rummet!
Ett par barn och några år visare (?) placerade vi oss mitt i smeten. Vet inte om det tysta rummet fanns kvar, brydde mig inte om att kolla. Prio nummer ett är att få i sig något ätbart. Smakar det gott är det trevligt. Hör man vad man själv säger är det ett plus.
Men jag tycker fortfarande att andras ungar kan låta vansinnigt illa ;)
8 kommentarer:
Som ickemamma säger jag nog att det nog beror på... Vissa dagar får man spel och andra dagar hör man inte....
;)
miss ud: sant :P
En glimt i pappas öga... Vad fint sagt!!
Vad är det för ställe något att rekomende ?
Skrikande barn hualigen.
Vilken skojsam make!
ewac
elin: ja där fick han till det :)
ewac: nyckelviken, det var visst inte nacka strand utan mer nacka bara :D
jag hpller med elin. fan, jag börjar nästan grina här. vilket citat!
Mina barn och andras ungar. ;D
linda: ;)
vesnas vardag: jajemen :D
Skicka en kommentar