Idag tänkte jag istället, att det är ok. Jag kommer att få se körsbärsblommorna nästa år igen. Och flera tiotals år till om jag har tur. Att vara lyckligt lottad att inte veta när livet tar slut innebär också, tycker jag, ett ansvar att ta vara på det man har här och nu. Körsbärsblommor, nära och kära, allt. Och hoppas att jag får ha allt länge länge.
Nästa år igen, ok? |
4 kommentarer:
Så bra tänkt! =)
åsa: :)
fint!
camilla: :)
Skicka en kommentar