Jag har gjort en sån där dumhet. Som jag vet att jag kommer att få ångra. Dum dum dum.
Provade fina jeans i helgen. Testade två storlekar och kom fram till att jag skulle ha den större. Fast jag köpte inte, bara trånade. Sen hittade jag samma jeansmodell samma märke på nätet, till halva priset. Fast bara i den mindre storleken.
Då sätter ärthjärnan Linda igång att resonera. Hm, hur var det nu... jag fick väl i alla fall på mig den mindre storleken... och det vet man ju hur det är med stretch, vips ba så har man en storlek större. Ju? Sen tänkte jag det förbjudna, som det borde vara spöstraff på: jag har ju tänkt att gå ner lite i vikt, då blir dom perfa!
Så, om ni ser mig i ett par j***igt tighta brallor framöver, välj själva om ni vill hånskratta eller ha medlidande.
10 kommentarer:
Fast sist jag köpte jeans så tänkte jag: "Nehe, nu ska jag köpa bysser som sitter bekvämt på en gång. De är idag enorma.
Fast jag förstår din poäng. Det är dumt att köpa för små kläder. För oftta blir de ingen morot, mer ett dåligt samvete.
Hoppas nu att de passar skitbra ändå såklatrt! :-)
P.s Alla felskrivningar beror på att plattan vägrar låta mej sudda i ditt kommentarsfält. Skumt.:-)
Haha, jag tänker också så - det där med vikten. Och det är ju så dumt, så dumt. Men det är som nån slags autopilot går på. Du får sälja och köpa rätt storlek om de inte funkar :)
Story of my life.
Låt den som aldrig köpt mindre storlek än figur kasta första stenen... ;-)
charlotta: mmm man vet aldrig med stretch. får hoppas på riklig sådan och någon slags viktminskning från min sida...
i will not: ja det är ju inte värre än så :)
lfthmn: kloka ord!
a classic!
yllet: ja tyvärr :P
Prova i lugn och ro hemma. Tveksam? Skicka tillbaka, det blir billigare så och mindre irritation.
fliselin: jag tänker just så :)
Jag tycker att det är så oerhört skönt att det finns i alla fall en person till på den här planeten som lägger ner minst lika mycket tid som jag på att hitta det eftertrånade plagget till absolut bästa pris. Det är som en sport och jag kan inte låta bli! Men vi är i alla fall två. Tryggt!
Ps. Det där med näsan. Det känns som att min blev betydligt större efter att jag fick barn!? Den blir i alla fall mer och mer respektingivande för vart år som går... Ds
marie: det är ju något av en sport! :D
ha ha, man får se det så. en respektingivande näsa!
Skicka en kommentar