Jag tog ton i duschen ikväll. Det låter ju närmast magnifikt när man står där. Men ingen annanstans. Efter en stund tittade sonen in och sa: Mamma du sjunger ganska högt. Vilket sporrade mig att ta i ytterligare. NEJ DU MÅSTE FINNAS DU MÅSTE HUR KAN DU DÅ ÖVERGE MIG, JAG VORE INGENSTANS JAG VORE INGENTING OM DU INTE FAAAAAAANNS... Fantastisk akustik tillika röst.
En närmast förtjust son, tätt följd av sin lillasyster, tittade åter igen in i badrummet och konstaterade att jag nu sjöng oerhört högt. För kung och fosterland drämde jag in med själva finalen, vilket även lockade maken att titta in.
- Vi kunde låta dig uppträda, men du skulle förstås behöva stå i duschen...
Kommentaren var väldigt rolig eftersom vi precis har sett Woody Allens To Rome with love. Se den förresten.
Nu har jag klivit ur dusch och är tyst. Gnolar lite på sin höjd.
8 kommentarer:
Ha ha, det tänkte jag på också innan jag läste vidare. Mysig film men jag gillade Midnatt i Paris bättre!
hallinbloggar: mm den är också bra!
Hahaha, underbart!
/Cissi
cissi: ;)
Visst är det härlig akustik i duschen! (Eftersom jag bor i lägenhet undviker jag dock att sjunga där, för grannarnas skull...) Men det kan även låta bra på andra ställen - i förra veckan sjöng jag nere i en alldeles tom del av Londons tunnelbanesystem... jäklar, vad det lät bra där!
alexandra: ljvligt! :D
Enda stället plus Vi-gratulerar som jag sjunger på så att andra kan höra...
caroline: ett bra ställe helt enkelt!
Skicka en kommentar