Ska bara

Hej hörrni,

med tanke på att jag har bloggat så gott som varje dag sedan 2005 (med undantag av semestervistelse utan nätverk nån gång ibland) har det varit en märklig känsla att medvetet välja att inte göra det på några dagar.

Det har varit förknippat med abstinens eftersom jag är van att dela med mig av vardagshändelser, bilder, tänk och tyck här på bloggen. Många av er är ju mina nätkompisar, klart att det känns konstigt att inte hålla den dagliga kontakten.

Det har också varit väldigt skönt att inte blogga. Bara koppla bort och ägna mig åt annat istället. jag har haft väldigt mycket tid över känns det som. Tid till familj, dagbok, fix hemma, mina egna tankar, bla bla bla... Nästan så att jag rekommenderar det.

Jag blir jätteglad av alla som hör av sig och peppar. Det värmer, tack alla ni som lämnat fina omtänksamma kommentarer! Det känns såklart fint att vara efterlängtad.

Det känns märkligt och obehagligt att få kommentarer från personer som uppenbarligen tycker väldigt illa om mig och det jag skriver. Varför alls hänga här då? Konstruktiv feedback har jag inget emot, vi tycker alla olika och det är ok. Men regelrätt skitkastning betackar jag mig. Det är slut med det i kommentarerna från och med nu.

Jag kan såklart inte sluta blogga. Ska bara, och sen blir det åka av igen!