torsdag, februari 7

Snälla, låt mig vara

Jag sitter på min plats på tåget med lurar i öronen och halvdåsar. Då börjar mannen bredvid mig prata. Med mig, uppenbarligen. Något totalt osammanhängande som inte har något med mig att göra. Jag ignorerar honom och fortsätter dåsa.

Jag befarar att det här kan bli en påfrestande resa.

6 kommentarer:

Unknown sa...

Straffbart

Unknown sa...

Straffbart

Linda K sa...

Janne: mitt eller hans agerande? ;)

Peace in mind sa...

Du straffade honom med att gå. Bah! Du äger.

Unknown sa...

my mind: ;)

Fliselin sa...

Lät som att det var någon frisläppt du träffade på..