Ja det är sant. För att få till mina dagliga steg (giv oss idag) har jag stått några minuter i klädkammaren och gått på stället. Inte småtrampat, nej riktiga upp-med-knäna-steg och armar därtill. Och samtidigt skådat ut över alla sköna plagg. Ett tag kom maken förbi och räknade takten. Mer irriterande än hjälpsamt.
Ett värdigt slut på söndagskvällen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar