Jag har ett litet problem. Vi läser Mio min Mio innan det är sovdags. I morgon är det dags för sista kapitlet. Och jag kommer precis ihåg. Fågeln som flög mot facklan och räddade Mio visar sig vara en liten flicka som dog. Ja ja, hon vaknar till liv sen igen. Men det är så sablars sorgligt och jag är den stora gråterskan. Misstänker att jag inte kommer att kunna läsa utan tårar. En droppe i havet jämfört med elände och hemskheter i världen just nu. Men ibland måste man få se till det lilla också. Får se om jag snyftar ensam i morgon eller om jag får sällskap.
1 kommentar:
skåneanna: milda makter, HAR du inte mio hemma? åtgärdas!
Skicka en kommentar