Maken har sprungit runt en halvtimme hemma, blivit allt mer hysterisk och ställt samma fråga på hundra olika sätt.
- Har du sett min mössa?
- Är du säker på att du inte har sett den?
- Men var la du den?
- Tvättade du den förra veckan?
- Vad gjorde du med den sen?
- Tror du den kan ligga någon annanstans?
- Kan den ligga här nånstans?
- Försök minnas om du har sett den!
- Hur fan kan en mössa bara försvinna?
- Vet du hur min mössa ser ut?
Och så vidare. Till slut fick han åka till fotbollen med min gamla cykelmössa. Ah, vad lugnt och tyst det blev.
6 kommentarer:
jag avskyr alla frågor som börjar med "har du sett". svarar automatiskt "nej" fastän jag kanske vet var prylen är någonstans. han måste ju lära sig leta någongång. ;)
camilla: varför kan inte män leta? vad har gått snett i utvecklingen?
å inte hjälper det rätt att man tränar dem sen de är små...
Oh, här hemma är det precis tvärt om. Jag springer runt som en tok och letar. Enda skillnaden är att sambon oftast (alltid?!) vet var de borttappade sakerna finns...:)
Läs "Familjens projektledare säger upp sig", den förklarar allt.
birgitta. det tar stopp nånstans i treårsåldern tror jag...
whynja: en kvinna fast i en mans kropp! ;D
ffp: ok!
Skicka en kommentar