Stod det på en lapp uppsatt på glaset i en busshållplats jag passerade i morse. Läste inte vidare på lappen. Men jag undrar, vem letar efter barnvakt på det sättet? Skulle ni vända er till "vem som helst" för passning av era ungar? Aldrig i livet säger jag. "Vem som helst" kan ju vara just vem som helst.
Jag har inte haft behov att efterlysa barnvakt så jag vet inte hur man går tillväga. Men känner man för det mesta inte någon som känner någon som har en tonåring som vill tjäna lite extra eller nåt? Någon man har en anknytning till?
Jag tackar för mor- och farföräldrar jag!
13 kommentarer:
Personligen tog det tid innan jag anförtrodde mitt SOckergryn ens till farföräldrarna. :-S
sara: dom har funkat alldeles utmärkt för oss. men okända, nehej tack!
sara igen: ja, inte dina farföräldrar då utan mina egna ;D
sara igen: eller, mina? barnens!
De finns tex ensamma mammor som knappt har något val. Läskigt men sant. Plus, man behöver ju inte hysta över ungen till den som hör av sig, om det känns instabilt. Kanske har man tur och en glad och pigg tant hör av sig.
Jag såg en gång en lapp vid min busshållplats där en pappa efterlyste barnvakt i en vecka då pappan var tvungen att åka bort. Tänkte för mig själv att det måste vara en otroligt ensam människa som måste eftersöka barnvakt på det sättet. :-( Tänkte att jag själv skulle svara på annonsen så att ingen skummis skulle komma och kidnappa barnet eller något, men det blev aldrig av.
Blir själv lite ledsen, för jag kan inte komma på någon person som jag skulle kunna be att vara barnvakt när jag får barn. Sambons släkt bor längre bort och min egen mamma har två handikappade barn och behöver snarare barnvakt av mig än tvärtom. Men skulle nog ändå inte kunna tänka mig att sätta upp en lapp på en busskur...
Håller med, skulle nog inte göra så själv, men det kanske som sagt finns de som inte har ngt val. Kom just att tänka på den stackars pappan i Kina som fick låsa fast sitt barn vid en stolpe eftersom han inte hade råd med barnpassning (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6547868.ab)
Jag satt barnvakt när jag pluggade och det var via en annons i mataffären. Detta ledde sedan vidare att jag satt barnvakt åt deras grannar. Jag funderade också på att de litade på mig sådär... De kollade inte leg eller någonting. Kunde ju hetat något annat och kidnappat deras barn.
Skulle vi inte ha ngn kontakt och inte få hjälp från släkt osv skulle jag nog hellre anlita någon av de företag som finns som har barnskötare, men det är såklart dyrare än en student...
liten: ja det är klart. hoppas på många pigga små tanter!
amanda: jättesvårt om man verkligen inte har någon släkting eller vän att höra med. lite sorgligt :(
sara t: ja den lilla pojken fick jag ont i magen av. hörde att han sen fick dagisplats, tack och lov! jag skulle nog också försöka mig på företag. men visst, dyrt... :S
När jag bodde i New York blev jag påhoppad titt som tätt av folk som ville sitta barnvakt för min son. I hissar, tunnelbanan, mataffären etc. Kändes väldigt skumt det också, även om man då med en gång såg vem som ville sitta barnvakt, istället för en anonym lapp.
hanna: inte så stor skillnad, man lär ju träffa den som har skrivit lappen också innan man eventuellt lämnar över sitt barn. inte min grej :)
Jag kan rekommendera Grannar.se om man vill vara eller behöver barnvakt. Jag la upp en annons där för 1,5 år sen för att tjäna lite extra. Fick hur mycket mail som helst och gick på riktiga intervjuer med CV och referenser och kunde välja mellan olika erbjudanden. Ett vettigt sätt att hitta hjälp eller jobb om man nu inte känner någon i stan. Är så glad att jag gjord det, lillkorven och jag är tighta som tusan!! :)
Jag kan bara hålla med föregående talare om Grannar.se.
Hittade en annons där det var en familj som sökte barnvakt till sina barn. Tyckte först de var suspekt och oseriöst att man söker barnvakt på nätet. Men jag ringde upp och pratade med Pappan som bad mig komma på intervju. Vi klickade direkt! Dem var supernoga med att kolla mitt cv och ringa mina referenser. Vi tog god tid på oss att lära känna varandra och innan jag fick vara ensam med barnen. Nu har de gått ett och ett havlt år och jag är fortfarande kvar hos dem. Vi är lika nöjda allihopa, barnvakt, föräldrar och barn.
DEt passar perfekt ihop med mina studier och barnen slipper lååånga dagar på dagis!
Vilken roman det blev, ville bara berätta att de kn bli bra. Men man bör nog vara noga :)
sagt o gjort och anna: det låter som en utmärkt lösning!
Skicka en kommentar