Oh. Man kan väl säga att jag just blev mini-tagen med storm. Bris åtminstone. Kan inte låta bli att rysmysa lite när engelsmännen slänger sig med vissa kärleksfulla uttryck sådär i vardagsprat. Jag pratade med en av våra databasleverantörer och han avslutade såklart med Bye now, love.
Han älskar mig :*)
13 kommentarer:
Och jag gillar när dom säger "dear" också!
Jag vet precis vad du menar. Blir lite till mig när de på den engelska puben frågar " And what do you want love?"...
Oh, visst bara smäääälter man av sånt där? Kommer aldrig glömma när jag var i London ensam för första gången. Var väl i 17-årsåldern. Stod vid ett par t-banespärrar och såg allmänt förvirrad ut när jag försökte klura ut vilket tåg jag skulle ta, när en uniformsklädd äldre konstapel med mustasch kom fram och frågade "Can I help you, love?" Jag bara smälte. Och dog. Där och då. Dessa artiga engelsmän. Det behövs så lite.
Åhh så rart
ffp: det är så rart :)
cecilia: :D
alexia: mmm :)
att ha det gott: eller hur :)
Engelsmän. Oh. Man borde ha en egen hemma..... :*)
miss ud: :*D
Det har jag - en egen alltså. Halv-britt iofs. Och halvt svensk.
hedgehog: som pratar kärlek med dig :)
det är underbart! man smälter! tänk om en svensk databasleverantör skulle avsluta med "raring"..?
fru a: hm, på något sätt skulle inte det kännas lika ok... ;)
"love" är ett uttryck man snabbt kan vänja sig vid att bli kallad, men när jag som nittonåring för första gången blev kallad det av en busschaufför var min första tanke "usch vilken hemsk gubbe" men ack så fel jag hade.
lilla o: charming om du frågar mig! :)
Skicka en kommentar