På föräldramötet fick vi titta på videofilm. Fröknarna hade filmat de små. Liknelsen med ett demensboende var slående. Små personer som tultar runt i ett rum med förvirrade ansiktsuttryck och som för det mesta ignorerar varann. Musik i bakgrunden. Monotont hummande från nån. Mer högljudda läten från en annan. Fast utan rynkor förstås.
Jag slapp vara förtroenderådsförälder!
6 kommentarer:
skåneanna: man går aldrig säker! jag har fått vara flera gånger...
eh eh - ha den äran!
Skönt om man slipper något läsår iallafall ;)
ha ha ha!
hedgehog: :D
lilla mamman: :D
vad mysigt att de videofilmat. det måste jag föreslå på stellas avdelning.
camilla: man dör lite, dom är så galet söta :D
Skicka en kommentar