Okej att jag envisas med det här i bloggen. Det har blivit som en grej, annars får jag för mig att alla inte fattar att jag är glad och skojig. Jag klämmer dit ett litet fejs i kommentaren och vips blir meningen mer levande. Men på jobbet? Njae.Jag talar såklart smileys. Jag tycker egentligen inte jättemycket om dom. Tvärtom. Ändå använder jag dom, som sagt. Men jag skall icke ( I shall not, för att understryka) bli bibliotekarien som får idiotrykte för att hon besvarar alla mail med :D och :P
Jag får skaffa idiotrykte på nåt annat sätt. Som hon med fler par skor på rummet än vad andra har kulspetspennor, kanske?
6 kommentarer:
skåneanna: så får det bli ;D
ujuj, krya på småtten!
Oj, jag svarar allt på bibblobejl med gladsmilysar ibland...är det helt out of order kanske?
anonym: nämen det är väl kanske trevligt, i lagom mängd. eller inte, jag kan inte bestämma mig :)
ha ha, kunde varit jag som skrivit det där inlägget: annars får jag för mig att alla inte fattar att jag är glad och skojig.
klockrent! jag får nog bli en smiley-idiot eftersom mitt yrke kräver fotriktiga dojjor :(
Nä fy ser inte bra ut när jobb och seriösmail har smileys! Det är som att ha blå kursiv text på sin jobbmail. Lite för mycket kära dagbok.. ;)
lilla mamman: jamen smileysar kan ju vara trevligt. bara dom inte är animerade! :D
sagt o gjort: mmm, instämmer. seriösmail får inte ha smileysar!
Skicka en kommentar