När jag skrev "skäms" i ett tidigare inlägg till dom som inte bidragit till Läkare utan gränser menade jag det inte riktigt. Ingen behöver skämmas som inte vill eller kan bidra. Alla gör som dom vill.
Såg just den lilla afrikanska killen på tv som inte har sina föräldrar kvar i livet. Som är alleles ensam kvar. Då känns det bra att vara världsförälder. Precis som det känns bra att ge en peng till andra behövande. Tycker jag alltså.
4 kommentarer:
huvudsaken är ju att man gör NÅGOT, vad är mindre viktigt liksom. Jag njuter för fulla muggar när jag får brev av mitt lilla fadderbarn i Colombia :)
hedgehog: heja :D
mmm, det er fint å kunne hjelpe. Jeg har fadderbarn i India og Nepal + støtter Unicef hver måned :) Og i går ga jeg noen mynter til en gammel tigger i Trastevere som ble så glad at han kysset meg på hånden og ropte komplimenter høyt så alle rundt hørte det :D
glamourbibliotekaren: sann uppskattning :D
Skicka en kommentar