Otroligt mycket såklart. Att få tid att diskutera med en person som inte är ens partner, kompis, barn, förälder, kollega eller chef. Få frågor att fundera över. Bolla olika tankar och problem. Det har, känner jag, format mig till att bli tryggare, bekvämare och lugnare på flera olika plan. Att göra sådant som kanske inte alltid känns så roligt eller bekvämt men som är nödvändigt för att få till en önskvärd förändring. Att kunna luta sig tillbaka och fundera över Jaha hur blev det här nu då? istället för att bara rusa och släcka bränder.
Min coach sa något som gjorde mig väldigt glad. Att hon känner att vi har kommit varandra nära, har roligt och kan prata om saker som hon kanske inte vanligtvis gör med de hon coachar (jag tror inte hon säger så till alla). Att hon ser fram emot att höra från mig och hur det går med allt framöver.
Och så beskriver hon mig som stark och driven, en person som ser till att få saker gjorda. Sånt som jag såklart blir väldigt glad och varm av att höra. Men sånt som också är så sabla svårt att erkänna om sig själv. Va, lilla jag? Är jag sån? Fortsätter att jobba på det.
Gofika hade vi! |
2 kommentarer:
Linda! Vad är det för coach du haft? Via jobbet lr privat? Leverantör av tjänsten? Vill gärna veta lite mer. Sofia
sofia: jag har haft både privat och via jobbet. webbs consulting och gällöfsta perlan. båda mkt bra!
Skicka en kommentar