Sonen var på avslutningsbal på fritids igår kväll. Klädsel kavaj, men det var ok att skippa kavajen om man inte äger någon. Jag tvingade på ungen en skjorta och ett par snygga byxor.
Nämnas bör kanske att man son genomgår en gravt pre-tonåringsperiod dessa tider. Mycket är fel, suck pust, stön, men-fatta-vad-jag-vill-utan-att-jag-säger-nåt-då! Ibland leker han småvuxen, ibland är han liten och vill kramas.
Detta resulterade i att han när det var dags att gå ropade: MEN SKA DU FÖLJA MED MIG DIT DÅ! Vi bor på samma gata som skolan/fritids, så jag knallade upp för backen med honom. När en kompis dök upp väste min charmante son Jag kan gå själv nu! Så jag snodde en kram och gick hem.
Efter balen var jag förstås exalterad att höra hur det hade varit. Unge herrn var själv inte särskilt imponerad av det som varit.
- Jag är hungrig. Man fick bara en hamburgare.
- Men var det inte trerättersmiddag?
- Jo. Några småmackor till förrätt (jag gissar kanapéer) och sen glass till efterrätt. Men jag är hungrig!
- Och mer då? Var det dans?
- ....åhhhh ja det var det.
- Dansade du?
- NEJ. Kan jag få en macka?
Vad är väl en bal på fritids?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar