fredag, juni 27

Litet bryt på väg till jobbet

Jag vet inte riktigt vad som hände. Cyklade till jobbet i morse, med Amanda och Hannas podcast i öronen. Tycker att dom utgör en blandning av hysteri, humor, livet, trams och en och annan tänkvärdhet.

Varje gång dom pratar om deras farmor, som dog nyligen, börjar jag gråta. Kan inte förklara det. Tårarna bara börjar rinna. Ganska mycket också, det är ingen vacker gråt om man säger så. Jag vet inte om jag kopplar deras farmorprat till min egen saknade farmor eller vad det är? Längtar efter mina barn. Är lättad över att semestern börjar alldeles strax. Funderar över livet, typ. Kanske bara behöver gråta då och då och det här är en slags påknapp.

Hur som helst kom jag helt rödgråten till jobbet, undvek blickar i duschrummet och nu ser och känner jag mig väl ganska normal igen. Slut på psykbryt för idag får vi hoppas.

4 kommentarer:

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Det kan bli lite jobbigt när man liksom blir överrumplad av känslorna, inte är beredd. Och man inte riktigt fattar vilka knappar det tryckte på.

Kram.

Cecilia sa...

Jag har så fruktansvärt svårt för Hannah och Amanda så jag var tvungen att sluta lyssna på deras podd. De låter som två riktiga puckon och jag känner att det måste ju vara tillgjort för sådär dumma kan de inte vara! Som deras jäkla "golden year" som bara utmynnade i att de skulle få köpa nya kläder och färga håret. Som sagt, de driver mig till vansinne!

Linda K sa...

i will not: det är nog så. och mången kram tillbaks!

cecilia: jag kände också så i början, blev bara tokirriterad. gav upp flera gånger. Nu lyssnar jag ändå, och väljer att skaka på huvudet eller skratta när deras överklassfasoner och depressioner och nojor går över styr. för ibland kommer det en och annan tänkvärdhet som man kan tolka till sin fördel :)

Garderobenmin sa...

Har också haft ungarna på lån och ansträngt mig blå för att lära mig att köra bil...härom kvällen kollade jag Vänner på Netflix och LIPADE när Joey flyttar fr Chandler....ehhh hallå??! Tror också att jag behöver släppa ut lite....känslor.