På lunchträningen hade vi världens roligaste och knäppaste ledare. Anna, vill jag minnas att hon heter. Hon pratade ganska konstant, drev med oss på ett snällroligt sätt, sjöng med i låtarna. Jag tror det fick mig att ta i mer, för jag var helt kräkslut efteråt.
Hurra!
2 kommentarer:
Bara så skön känsla :)
i will not: bästa!
Skicka en kommentar