En solig dag med både skratt och tårar. Jag hoppas och tror att farmor var med oss och fick höra allt fint som berättades om henne. Hur mycket hon har betytt för många och vilka minnen vi har med oss av henne. Och en jättestor saknad.
De dagarna är de egentligen de bästa. De som är både och.
Självklart var farmor med! Hon och alla de andra. De är där och tittar till en, ser så att man har det bra. Klappar lite. Stryker lite med handen. Det är så de gör.
2 kommentarer:
De dagarna är de egentligen de bästa. De som är både och.
Självklart var farmor med! Hon och alla de andra. De är där och tittar till en, ser så att man har det bra. Klappar lite. Stryker lite med handen. Det är så de gör.
Tänker jag. Och det känns fint. Och trösterikt.
Kram på dig.
livet just nu: tack! så tänker jag också, det är en stor tröst :)
Skicka en kommentar