Min omtänksamma lilla son frågade mig igår, med anledning av att maken är bortrest:
- Mamma klarar du dig ensam i natt då? Vill du inte att vi sover hos dig?
- Jag tror det blir trångt i sängen.
- Tänk om du vaknar och är rädd?
- Då smyger jag direkt upp till er och pussar på er. Sen är jag inte rädd längre.
Jag tänker att det här bådar gott inför ålderns höst när jag är skröpplig och kan behöva allsköns hjälp :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar