Det mini-hettar till igen. Pojke eller flicka? Hemligt? Ointressant? Viktigt?
Jag förstår inte riktigt varför man gör så stor grej av det. Man är för det mesta det ena eller det andra. Det är ok att inte vilja meddela kön, men så konstigt är det väl inte att prata om det heller? Hur många blir upprörda över att svara på kvinna/man-frågor?
*beredd på intensiv debatt* ;)
UPDATE: Ha ha ha, och som vanligt några personliga påhopp. Vilken tur att jag ger personer som retar sig så på mig chansen att avreagera sig ibland!
25 kommentarer:
Å ena sidan har hon ju rätt om det faktiskt är så att bokklubben skickar böcker utifrån kön. Å andra sidan blir jag lite trött för det är lite långsökt att dra den slutsatsen att det är just därför de vill ha reda på kön. Jag tycker visst det är jätteviktigt att vi är noga med att behandla pojkar och flickor lika, att det är befängt att en pojke inte anses kunna ha rosa tröja om han vill det, att flickor är snälla och tysta och pojkar är livliga och busiga. Sånt är hemskt. Men här känns det väldigt mycket leta fel där det nog inte finns några.
Jag skulle mest bli upprörd om det innebar att mitt barn bara fick en viss typ av böcker, och inte något av en annan typ. Tyvärr skulle jag förvänta mig någon sådan effekt - lite som McDonalds leksaker. Alltid könsspecifikt utifrån fruktansvärt snäva stereotyper. Får man då inte reda på varför de vill veta kön - då förutsätter jag som sagt att det finns en sådan bakomliggande orsak.
Barn mår ju bra av att läsa böcker ur alla möjliga perspektiv i alla möjliga stilar!
tänk att jag har aldrig funderat på detta, aldrig tyckt att det är konstigt att de frågar.
Jag tycker det är ytterst relevant om människan framför mig är det ena eller det andra, om situationen kräver att det är relevant. Annars är det verkligen sak samma.
Men jag har märkt att om man inte får reda på vad det är för kön på en bebis, så har man svårt att förhålla sig till den. Inte för att man skulle förhålla sig bättre eller sämre, bara det att man faktiskt vill ha en relation till de man möter och tydligen ligger det nedärvt i generna att det är viktigt att hålla koll på könen. Förmodligen ur rent fortplantingssyfte skulle jag tro.
Däremot blir jag irriterad när pojkar ska ha blått enligt klädkedjorna, och tjejer ska ha för snäva kläder enlig samma kedjor. Och jag har faktiskt för mig att goboken delade upp i tjejer/killar och skickade en viss sort till ena och en annan till den andra.
Det är väl inte så mycket att man får fylla i flicka eller pojke, det är väl snarare vad man får när man väl gjort det. "Ditten och datten tycker flickor/kvinnor om och det här och det här tycker pojkar/män om".
Jag förstår mig inte på människor som inte tycker det är något att prata om.
Som samhället ser ut idag kommer din dotter tjäna 84% av din sons lön, för samma tjänst och arbetsuppgifter. Det är väl en stor grej?
Jag föredrar att svara på frågor för att jag är människa jag.
Märkligt hur du som hakar på alla trender har såna stenåldersåsikter i den här frågan. Öppna dina sinnen, sträck upp ett finger i luften och känn 2011:s vindar blåsa!
Förstår faktiskt inte hur du kan tycka det är märkligt att inte vilja ha böcker utifrån sitt barns kön..?
Jag tycker att det är märkligt hur någon kan vara så rädd för att se saker på ett nytt sätt som du är. Så rädd för att se något ur ett annat perspektiv än ditt eget.
Noterar att du svängt lite och skriver att man väl "för det mesta" vet om det är en pojke eller flicka man pratar om. Ja, oftast är det ganska lätt att könsbestämma ett barn. Men VARFÖR är det så viktigt för dig att göra det? Vad är POÄNGEN med att berätta för ett bokförlag vilket kön ens barn har? Har du tänkt på det alls?
Och "för det mesta" är dessutom inte alltid. Bara för att du själv är en del av normen (på alla sätt som tänkas kan, med ett borgerligt, heteronormativt medelklassliv deluxe) betyder det väl ändå inte att du inte kan förstå hur det är för de personer som INTE passar in i den normen? Den här rädslan och trångsyntheten, jag förstår den inte.
Jag undrar vad våra barn kommer att minnas av och tycka om den här genusdebatten när de blir vuxna... var tid har ju sin "sanning"...
Skulle kunna skriva en uppsats om detta...men berättar korfattat i en mening. "Då barnet lär sig de sociala koderna lär de sig positionera sig som pojke/flicka så som vi vuxna önskar, för att bibehålla den sociala ordningen." Tack och hej!
Nej men Linda, kan du inte utveckla mer hur du ser på saken istället för att avfärda responsen du fått?
Eftersom jag läser din blogg är jag ju givetvis intresserad av ditt resonemang kring pojke/flicka-grejen.
I all välmening!
Ja kom igen nu Linda! Utveckla ditt resonemang och din åsikt så vi som tycker tvärtemot dig har en chans att kanske förstå.
Det är rätt ofta du gör så här, slänger ut en brännhet fråga och sen inte vågar/kan/vill argumentera fördin sak, varför?
(Och ja, det är din blogg och du får göra som du vill och blaj, blaj)
läs igenom kommentarerna här ovan. de flesta skriver sin åsikt och resonerar kring varför dom tycker så. intressant och givande! sen är det några som istället tar tillfället i akt att kasta en massa skit på mig som person. för att jag har en åsikt som alla andra. för att dom stör sig på mig av olika anledningar som inte hör till det här ämnet. jag är inte alls på den nivån och ser ingen vits med att bemöta såna kommentarer. ni andra - tack för ert tyck!
Var i kommentarerna kastas det skit på din person? Jag tycker kommentarerna och kommenterarna överlag är både intresserade och reskpekterande faktiskt!
mitt perspektiv kanske förändras när jag får barn, men idag förstår jag inte grejjen.
om man inte vill fylla i pojke flicka ruta, gå inte med i den bokklubben, ta en annan.
Jag är ganska mycket en accepterande själ, inte en ifrågasättande, om något helt uppenbart inte är väldigt fel. Klart det är fel att klädkedjorna gör passform olika etc etc.
Men att barn är barn jovisst, men jag skapar mig inte en relation till barnet.
Jag skapar relation med Kim, Tintin och vad de kan heta. Kim kan vara en tjej eller en kille, men jag skapar relationen till KIM som tjej eller kille, inte till Kim, det eler hen.
För mig är HEN -diskussionen konstig, men det är en annan sak :D
Min brorsdotter, var alltid kläd i könsneutrala färger. Fick inte ha nått rosa eller lila på sig. neutralt ska de va. Mamman kunde bli irriterad på att folk frågade: vad heter han? Men grejjen är att nu, är flickan 4 år, och älskar allt som har med rosa att göra. älskar. De ska va rosa o prinsessor och det är inte något hon blivit uppfostrad till, jag bor 70 mil bort o har ingen yttre påverkan.
De kan vara så? att en del sitter i generna, i arvet.
Jag vet inte om det kommer fram här Linda, men jag är lite som dig. o de va de jag ville säga.... :D
Less is a way more: jag håller helt med dig! Och jag har barn. En pojke. Som älskar blått! ÄLSKAR! Det gör mig ingenting. I couldn't care less. Sånna här könsfrågor passerar mig förbi. Inte intresserad.
Jag kryssar i att han är kille... för han är ju det. I alla fall idag. Om 25 år kanske han är kvinna.
Häromdagen var jag på den enorma leksaksaffären Hamleys på Regent Street. Gick först runt på andra våningen och kollade på bebigrejer, åkte sedan upp till nästa våning som hette "Girls" och följdaktligen innehöll enbart leksaker för flickor. Våningen ovanför är för "Boys".
Jag la tillbaka det jag tänkt köpa och stack därifrån.(Hamleys är dock långtifrån ensamma om att dela in såhär i the UK. Men deprimerande ändå.)
Less is more....
Bra sagt :)
Pojkmamma, med söner som älskar rött (men det finns faktiskt rätt mycket killkläder i rött så det är inga problem)!! :-)
less is way more: jag fattar precis ditt tänk och tänker så jag med :)
alexandra: way to go! ditt tillbakalägg alltså, inte butikens uppdelning :)
lotta: :)
jag blir så trött att jag inte ens vet var jag ska börja...
jag håller med dig linda, vad spelar det för roll? och jag förstår inte varför många strävar efter att göra oss könlösa. att jag är kvinna är en del av min identitet och då lekte jag ändå med bilar när jag var liten. inte för att mamma lärde mig det utan för att jag ville det. jag hade en deal med grannpojken, han fick mina my little pony, inte mer med det.
förresten, jag har högre lön än mina manliga kollegor på samma nivå och jag är ganska säker på att mamma inte kryssade i "kille" när jag var liten.
Men hallå, det här gör mig så ledsen. Johanna, tex, som kommenterade senast. Bara för att DU har högre lön än männen på ditt jobb, kan du inte se hur andra kvinnor har det? Ser du inte statistiken? Hur vill du att dina eventuella barn ska ha det - att kvinnor fortfarande diskrimineras när de kommer ut på arbetsmarknaden om 25 år? Jag har själv högre lön än många - äldre! - män på mitt jobb. Men jag ser lite utanför det. Bara för att JAG aldrig har blivit våldtagen, skulle det aldrig falla mig in att inte tycka att det är ett allvarligt samhällsproblem.
Jag förstår bara inte hur vuxna, utbildade människor inte kan se strukturerna, inte kan se hur det faktiskt ser ut i samhället. Jag förstår inte hur ni kan se så lättvindigt på det. Ok om man inte vill engagera sig, men att raljera över det?
Denna icke-debatt alltså. Feminister i västvärlden har verkligen för lite att göra nu för tiden. Förlåt. Men släng ett getöga på typ Sudan eller Afghanistan om ni vill engagera er i livsviktiga jämställdhetsfrågor. Och gnäll mindre för allt i världen! Vi har så mycket att vara tacksamma över!
Men JO, det ena behöver väl inte utesluta det andra? Man kan väl engagera sig i båda? Jag förstår inte vem i den här debatten som är otacksam?
Hedda, kalla det raljera om du vill. Jag ser visst mönstret och tycker inte på något sätt att det är rättvist att en del kvinnor inte får lägre betalt än män men min poäng är att jag tycker att man fokuserar på fel saker.
Skicka en kommentar