Jag sitter och läser en blogg om alla föräldrars värsta mardröm. Att mista ett barn.
Om du bor i Stockholmstrakten har du säkert uppmärksammat att en tonårspojke blev påkörd av ett tåg i Täby-trakten. Det är hans pappa som bloggar.
Vad säger man? Inte så mycket. Gråter, tänker på dom och skriver en kommentar för att visa sin medkänsla.
12 kommentarer:
De stackarna gick nog sönder den dagen. Måtte man aldrig hamna i deras situation.
tant t: :(
Hemskt. Jag blir så tacksam för det fina jag har.
liten: visst!
Mina kära kära vänner förlorade ett av sina barn för några månader sedan. Helt oväntat och plötsligt.
Det är något man önskar aldrig någonsin fick hända någon. Det är så totalt ofattbart att föräldrar ska kunna överleva utan sitt barn och att syskon ska behöva leva utan ett annat syskon. Och mina egna barn förlorade en älskad liten kompis.
Våra vänner och vi själva har fått lära oss vad total sorg och nu även saknad verkligen betyder. Hur allt kan ändras från en enda sekund till en annan en skön augustikväll. Och hur värdefulla människorna omkring oss är!
dorisettan: jag kan inte tänka mig något värre. inte barnen, inte barnen. *kramar om*
Var pa minnesstund for en 5,5 arig pojke som dog i december idag. Sa oerhort sorgligt. panik.
kan man få adressen till bloggen?
anna: :(
anna: den finns i inlägget! "en blogg" är länkad.
läs min blogg om du vill, min bebis lämnade oss.
www.metrobloggen.se/rebecca84
rebecca: fruktansvärt. orkar nästan inte läsa, men skickar en varm kram till dig.
Skicka en kommentar