Tänk att bli kär, sen sitta en massa år i ett kloster och inte veta vad som händer utanför, komma ut och träffa sin kärlek, som dör efter ett par år. Uhu.
lördag, januari 24
Bibliotekarien har sett
Vi såg den andra Arn-filmen igår. Det är lite komiskt att se svenska skådespelare i tempelriddarmode och medeltids(?)munderingar. Men den var väl helt ok. Och sorglig, jag fick gråta på slutet.
Tänk att bli kär, sen sitta en massa år i ett kloster och inte veta vad som händer utanför, komma ut och träffa sin kärlek, som dör efter ett par år. Uhu.
Tänk att bli kär, sen sitta en massa år i ett kloster och inte veta vad som händer utanför, komma ut och träffa sin kärlek, som dör efter ett par år. Uhu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men vilken fläta. Jag vill också ha lång, tjock fläta!
flicka: helt galet mycket hår!
hmmm, har aldrig fattat grejen med Arn, varken böcker eller film...
"jag har svurit att vänta på arn"..
åh fatta kärlekshistorien... :)
jag trodde inte på de där filmerna så jag såg de inte, o läste inte heller, men så såg jag reklamen.. åh kärlekshistorien spm visades.. o nej.. jag ångrade inte mitt beslut att faktiskt se dem :)
annie: jag läste böckerna, faktiskt helt ok. filmerna också. fast inte min favoritgrej det där med riddare... :P
ff: dom var helt ok tycker jag med :)
Bättre det scenariot än att aldrig älskat och blivit älskad själv... faktiskt.
anonym: i sanning!
Jag älskade Arn-filmerna...trots att jag trodde att jag inte skulle gilla dem. Enda negativa var det deppiga slutet i 2:an :(
tant t: deppigt och vackert :)
Skicka en kommentar