lördag, januari 24

Bibliotekarien har sett

Vi såg den andra Arn-filmen igår. Det är lite komiskt att se svenska skådespelare i tempelriddarmode och medeltids(?)munderingar. Men den var väl helt ok. Och sorglig, jag fick gråta på slutet.

Tänk att bli kär, sen sitta en massa år i ett kloster och inte veta vad som händer utanför, komma ut och träffa sin kärlek, som dör efter ett par år. Uhu.

9 kommentarer:

Åsa sa...

Men vilken fläta. Jag vill också ha lång, tjock fläta!

Linda K sa...

flicka: helt galet mycket hår!

Annie - PD sa...

hmmm, har aldrig fattat grejen med Arn, varken böcker eller film...

Fröken Finemang sa...

"jag har svurit att vänta på arn"..
åh fatta kärlekshistorien... :)
jag trodde inte på de där filmerna så jag såg de inte, o läste inte heller, men så såg jag reklamen.. åh kärlekshistorien spm visades.. o nej.. jag ångrade inte mitt beslut att faktiskt se dem :)

Linda K sa...

annie: jag läste böckerna, faktiskt helt ok. filmerna också. fast inte min favoritgrej det där med riddare... :P

ff: dom var helt ok tycker jag med :)

Anonym sa...

Bättre det scenariot än att aldrig älskat och blivit älskad själv... faktiskt.

Linda K sa...

anonym: i sanning!

tant t sa...

Jag älskade Arn-filmerna...trots att jag trodde att jag inte skulle gilla dem. Enda negativa var det deppiga slutet i 2:an :(

Linda K sa...

tant t: deppigt och vackert :)