Man ser en strumpformad påse med chokladöverdragna skumgrejer i kön till kassan. Usch vem köper sånt? undrar man och tar en påse. Hemma provsmakar man en. Ghuaaa! Värsta sockerbomben! Går ju inte att äta, nä dom får ungarna ta. Men så smakar man en till ändå. Iuuu lika otäck. Nästan iallafall.
Kvällen kommer. Sötsug också. Tar en till sån där tokig godis. Hm, den var ju lite bättre än dom första två... tar en till.
Innan helgen är slut har man slukat hela den strumpformade påsens innehåll. Barnen fick inte ens smaka. Man är förundrad och full av socker.
Och som vanligt vill "man" i den här berättelsen förbli anonym.
6 kommentarer:
Haha!! "Man" känner verkligen igen sig...
nina day: man gör det :P
haha trodde bara det var jag som åt godis jag inte gillar. man kan ju inte kasta det liksom. :)
camilla: en medfödd missbildning i hjärnan?
Underbart! Tryckte precis i mig några rutor blockchoklad i brist på annat...allt funkar!
storasyster: ;D
Skicka en kommentar