Yta

Tillåt mig bli en smula ytlig.

De skamlösa var enligt mig ingen höjdare. Men en sak däri tog jag fasta på:

På skrivbordet ligger min nyinköpta handväska, den är mörkgrön, i läder alltså, med ett raspigt rosa sidenfoder. Det fula är att plånboken som håller på att glida fram ur den är naturfärg - beige - och det ser så äckligt osynkat ut att man vill skrika.

Lätt överdrivet, men inte helt. För det är verkligen snyggast att vara synkad inuti väskan. Om man inte har nån vilt mönstrad märkesplånka som sticker ut galet, då blir det helrätt.

Jag har en mörkbrun plånka och en mörkbrun agenda i min mörkbruna väska. En jesus. Och! En röd liten neccessär. Men! Den är av samma märke och med samma skinnutseende som de bruna så det blir liksom pricken över i:et.

Ponera att jag skulla falla pladask för en olikfärgad väska. Röd skulle definitivt funka. Men beige? Eller någon annan färg? The computer says no. Inte utan att ha nytt innehåll.

Gud vad skönt att vara ytlig. Är det så här det känns att vara Paris Hilton?