Det är nåt med mig och kjolar slog det mig nu. Jag har svårt att låta bli att sätta saxen i dom. Min farmor skrockar fortfarande gott åt när jag klippte av min vita examenskjol så kort att hon fick rycka in och sy dit en spets för att rädda spektaklet. Inte så att jag alltid vill ha kortkorta kjolar, tvärtom är jag allergisk mot för kort. Men jag kapar likväl. Står ofta där i provhytten (ja jag är ofta i provhyttar, är nästan känd för att stå i en sån när kompisar ringer. Och ändå mörkar jag ibland!) och tänker att mja den här skulle man ju kunna klippa av lite.
För det mesta blir det bra och som jag vill ha det. Ibland tenderar det att bli liiiite kortare än jag egentligen tänkt mig. Den här är väl ett gränsfall. Men den kommer att bli prima i sommar till brunbrända (nåja, beiga då) ben. Den här har jag låtit vara och det är jag nöjd med. Den jag har på mig idag är både kapad och omsydd. Den var ballongkjol i ett tidigare liv. Blev myyycket bättre efter min behandling, den tackar mig dagligen för ingreppet (yada yada yada...) Just ja, den här tog jag också av en bit. Shit, jag är en sann kjolkortare!
Äsch, det verkar mer logiskt under det här inlägget: snygging!
SvaraRadera/ua-anna
Hahahah :D Allt har vi våra laster...
SvaraRaderaanna: ha ha ha, tack tack :D
SvaraRaderaannie: ja den här känns ju inte alltför betungande... :)
Du är så söt/snygg i dagens outfit!!
SvaraRaderaanci: tack snälla, nu blev det en glad morgon :)
SvaraRadera