Lindas känsla för längd

Jag är allergisk. Mot för korta jeans. På mig själv alltså. Kan se gulligt ut på andra, men det funkar i-c-k-e på mig. Vi talar snudd på milimetrar. Är byxbenen en halv centimeter för korta får jag smärre ångest. Då går jag bara och drar i dom hela tiden. Det gäller att dra ut nytvättade jeans ordentligt. Hellre för långa ben än för korta. Särskilt stuprör. Samtidigt är jag ingen vika-upp-benen-person, så för långa får brallorna inte vara. Mina damer och herrar, jag tror vi har oss ytterligare ett i-landsproblem ;)

Blev inspirerad av Krimskrams härom dagen. Hon har både jättesöta skor och skön lngd på sina jeans. Så jag kopierade. Krims, är det ok att jag lånar din bild?


Först Krimskrams, sen Lindas

UPDATE: Prima kommentatörer har påpekat ytterligare jeansrealterade problem som jag till fullo instämmer i:

• i butiken säger dom att man ska klämma ner sig i för små jeans eftersom dom krymper. "Sitter perfekt på dig" säger det tunna popsnöret till butiksbiträde till mig där jag står med magen utanför och andningsbesvär. Har man tur vidgar sig brallorna efter hand, har man otur kan man ju låta bli att andras så mycket när man har dom på.
  
• jeansen sitter perfekt i butik. Så tar man hem och tvättar dom, och vips försvinner en eller flera centimeter på längden. Ångest ångest är min arvedel.
  
• (stretch)jeansen sitter perfekt i butik. Så tar man hem och använder dom ett par gånger. Och plötsligt kan man ta av sig byxorna utan att knäppa upp knapparna/dra ner dragkedjan. Extra sorgligt när det är låg midja. Gällivarehänget är ett faktum.
  
• och så måste jag göra en pinig bekännelse. Det har hänt att jag i syfte att sy upp för långa jenas har klippt av dom för kort. Linda - det blit tio rapp med bältet. Bend over, please.