Linda tjatar gravvo

I begynnelsen tänkte jag att jag ska minsann inte hålla på och skriva om graviditeten hela tiden för sånt är så himla trist att läsa om när man inte själv är i det tillståndet. Men det visar sig ju att det är så stor del av mitt liv just nu att jag bara inte kan låta bli.

Så, ni som tycker som jag tyckte förut kan bara strunta i det här inlägget, för nu ämnar jag gotta mig lite. Tillåt mig citera:

Vecka 26 - förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, för nu börjar du lagra fett kring bröst och höfter.

Hallå? Förmodligen? Inte längre? Mina vanliga kläder (läs brallor) har inte passat på hur länge som helst. Vågar inte ens försöka med vanliga jeans längre. Det är för deprimernde. Nej jag tackar Gud för att klänningen fått en sån hype, för den är räddningen. Haleluja!

UPDATE:

[jag] Jag lagrar fett.
[maken] Varför det?
[jag] För bäba.
[maken] Vad ska bäba göra med ditt fett?
[jag] Ingen aning.

Tortyr

Men fatta jobbigt. Bonusdottern bakar chokladmuffins. Som hon ska ha med till skolan i morgon. Så man får inte smaka. Det luktar så s**ans gott från köket nu att jag skulle kunna gå ut och stoppa huvudet i en snödriva. Om det fanns.

What say you?

Ok jag har glitter i håret nu. Hiss eller diss?

Pampampapaaa*

Nästa vecka firar maken och jag 5-årig bröllopsdag. Uj vad fort det går! Fem år, det är... trä. Vad spännande. Jag läste om ett par som köpte presenter till varandra i det material året har. Och i det avseendet är ju trä inte så tokigt ändå. Jag tycker vi kan önska oss en Pilaster av varann. Den är ju träig och bra.

Trist nästa år, då är det socker...

* bröllopsmarschen alltså

Lady in red

Jag är röd Nümph idag. Om man ska vara det någon gång är det väl på lucia. Och kanske till jul? Förbannar dock mig själv att jag inte hann till Wardrobe Stockholm igår, där den dessutom är prisnedsatt. Hmm...

Lusselelle! (vad i hela fridens betyder det egentligen?)

So far so good

• vår var den sötaste pepparkaksgubben någonsin
• blinka tårar under luciatåget på dagis
• torra lussebullar och av skitiga söta små fingrar skapade pepparkakor
• komplimanger från andra mammor om magen
• en timmes bilkö till jobbet, tillsammans med alla andra föräldrar som också lussefirat på dagis
• måste hinna köpa julklappspocketböcker till kollegor någon gång under dagen

Harmoni

Gråtmild och lyrisk vandrade jag ut från biosalongen. Det var verkligen en feel good-film. Åh, det blir så bra på franska. Vid Östermalms torg reades det orkiéer och jag kunde inte motstå. Man kan inte det när man just både skrattat och gråtit till en film. Jag rekommenderar den. Mycket.

Rent hypotetiskt...

Om två hissar är placerade intill varann, och så står man ensam i den ena och får för sig att sjunga Kents Stockholm vaknar långsamt och jag är full igen... ganska högt, hörs det över till den andra hissen och utanför hissarna då?

Mönster är fint det

Det här mönstret gillar jag. Det är himla fräschigt och snyggt. Året om. Först tänkte jag rosa, åh vad gullenuttigt. Sen kom jag in på rött. When in doubt, liksom. Men så tänkte jag att det kanske mest är för att det går mot jul? Då är väl vit-grå-svart ett säkrare kort. Ja inte vet jag. Bäst vore ju alla tre förstås.

Hotspot, jag lånade skamlöst din fina fotoram, hoppas det är ok.

Det är något SKUMT med mitt skrivbord