onsdag, september 8

Ränderna går aldrig ur

Jag tillhör en generation som hade en lycklig manchesterbarndom. Jag hade manchesterbyxor i alla möjliga färger. Jämt. Jag älskade mina byxor. Kanske mest dom rosa, eller dom klarblå?

Sen tog kärleken slut. Jag blev väl tonåring eller nåt. Och började förakta manchesterbyxan. Nerdbrallor liksom. Under åren har jag kanske haft nåt återfall, då med väldigt smala ränder. Men det har liksom inte känts särskilt hippt det här med manchester.

Förrän idag. Jag återupplevde min barndoms kärlek. På Monki.
Du käre gamle Manchesterbralla här kommer jag igen...

13 kommentarer:

C. Meow sa...

Finfina. Manchester är så höstigt ...

Linda K sa...

camilla: in deed.

Garderobenmin sa...

Oohh, är de pösiga?

Linda K sa...

liten: ja! och med avsmalnande ben och häng i grenen!

Åsa sa...

Hmm jag måste nog gå förbi Monki...

Linda K sa...

flicka: samma generation? :D

Erika sa...

På väggen inne på en av toaletterna på min gymnasieskola hade nån plitat ner "Mjuktuff i manchesterjeans". Det är kanske det man ska vara i höst? :)

Sara sa...

ah - manchester, det var längesen. Och nu öppnar ju Monki här i Västerås vilken dag som helst. Perfa :)

Linda K sa...

erika: exakt :D

hedgehog: oii oii!

Att ha det gott sa...

Nämen Det är exakt likadana som jag hade på 70 talet

Mie sa...

Men oj jag får barndomsvibbar! Och ja, lyckliga såna trots att det var väldigt läääänge sen jag hade manchester:)

Anonym sa...

Aha Monki !
ewac

Linda K sa...

att ha det gott: exakt! :D

mie: eller hur :D

ewac: precix!