Klapp på axeln

Idag tänkte jag nåt jag inte tänkt på flera månader, ja snart ett år.

Ska jag ta med mig jobb hem?

För att få lite undanstökat. Komma ikapp. Men sen gjorde jag inte det. Förutom papper med några alternativa hotell att ha internat på med min sektion i höst, där jag behövde råd från maken.

Ett av dom bättre sakerna jag fått ut av min livs- och karriärcoachning är just det. Att jag lärt mig att skilja på jobb och fritid. Jag värderar tiden utanför jobbet för mycket för att låta något inkräkta på den. Tiden med familjen, vännerna, träningen och bara-vara:t. Därför väljer jag att inte ägna mig åt jobb när jag inte är på jobb. För det funkar ändå. Mitt arbete går inte under. Jag gör det definitivt inte, tvärtom.

Är ganska stolt över mig själv. Att jag klarar det.