Jag vet inte vad det är för hormoner som spökar. Igår grät jag (med all rätt) till Revolutionary Road. Så tragisk och hemsk (och bra också). Idag grät jag till slutet av Toy Story 3. Diskret i biomörkret. Det är väl ändå inte meningen att man ska balla ur till tecknad film?
10 kommentarer:
Det är stråkarna i filmmusiken som gör det. Lyssna bara på Pocahontas i Färger i en vind...snyft snyft. Det räcker att tänka på den så börjar jag snyfta....
Tecknat är ju det värsta - tänk Lejonkungen, Micke och Molle eller Tarzan!
Idag grät jag lite till tv-pucken, så du behöver inte skämmas ;)
Samma lika för mig.
Samma lika för mig.
Oj oj, jag gråter också till tecknat. Redan vid de första mäktiga scenerna på Lejonkungen så börjar jag!
Jag gråter till allt, tecknat, dokusåpor, dokumentärer, filmer.... Jag skyller på att jag har ytliga tårkanaler!
/AnnicaB
Men grät din son då?? Jag tycker iallafall att du föregick med gott exempel och visade att det är ok att gråta och att det är bra att ha nära till sina känslor och visa empati osv osv osv.
Själv grät jag ohämmat till Idrottsgalan när jag var gravid. Otroligt genant såhär i efterhand.
alla: we are all the gråters we are all the best!
dorisettan: jag vet faktistk inte om han noterade, han var rätt inne i filmen :)
Jag grät floder på filmen "Upp" och tvingade sonen att följa med som förkläde inte mindre än tre gånger...
Andy och hans leksaker... Visst grät jag med en liten diskret tår under denna film. jodå.
Skicka en kommentar