söndag, september 12

Jag är för sorglig

Jag vet inte vad det är för hormoner som spökar. Igår grät jag (med all rätt) till Revolutionary Road. Så tragisk och hemsk (och bra också). Idag grät jag till slutet av Toy Story 3. Diskret i biomörkret. Det är väl ändå inte meningen att man ska balla ur till tecknad film?


10 kommentarer:

Librarybeth sa...

Det är stråkarna i filmmusiken som gör det. Lyssna bara på Pocahontas i Färger i en vind...snyft snyft. Det räcker att tänka på den så börjar jag snyfta....

hedgehog-sara sa...

Tecknat är ju det värsta - tänk Lejonkungen, Micke och Molle eller Tarzan!
Idag grät jag lite till tv-pucken, så du behöver inte skämmas ;)

Miss Upsey Daisy sa...

Samma lika för mig.

Miss Upsey Daisy sa...

Samma lika för mig.

hallinbloggar sa...

Oj oj, jag gråter också till tecknat. Redan vid de första mäktiga scenerna på Lejonkungen så börjar jag!

Anonym sa...

Jag gråter till allt, tecknat, dokusåpor, dokumentärer, filmer.... Jag skyller på att jag har ytliga tårkanaler!

/AnnicaB

Dorisettan sa...

Men grät din son då?? Jag tycker iallafall att du föregick med gott exempel och visade att det är ok att gråta och att det är bra att ha nära till sina känslor och visa empati osv osv osv.
Själv grät jag ohämmat till Idrottsgalan när jag var gravid. Otroligt genant såhär i efterhand.

Linda K sa...

alla: we are all the gråters we are all the best!

dorisettan: jag vet faktistk inte om han noterade, han var rätt inne i filmen :)

Hanna sa...

Jag grät floder på filmen "Upp" och tvingade sonen att följa med som förkläde inte mindre än tre gånger...

Nilla sa...

Andy och hans leksaker... Visst grät jag med en liten diskret tår under denna film. jodå.