Ibland har jag tänkt, på väg till jobbet, att det var väldigt vad glada alla cyklister jag möter ser ut. Så rolig kan jag väl inte se ut? Men jag har kommit till insikt. Man "ler" automatiskt när man cyklar. Eftersom man liksom kisar och lider lite samtidigt (i mitt fall på grund av skavande framstjärt, jag vet inte hur det är med alla andra) och så tar man i och då åker mungiporna upp i ett grin. Det kan, men behöver inte alls, ha med glädje att göra.
Nu vet ni. Vi ler inte. Vi lider.
6 kommentarer:
Ha ha, nu fick jag mig morgonens skratt. Skavande framskärt...absolut. Det är därför jag vägrar alla spinningpass ;)
tant t. vill man va fin får man lida pin ;)
Ända sadeln lite grann så slipper du det där med framstjärten, sänk den framtill helt enkelt.
evap: aha!
och ta för guds skull rätt trosor!
anna: rätt trosa på rätt plats!
Skicka en kommentar