Jag kommer hem från jobbet, hämtar upp en trött skolunge på vägen. Sonen är redan hemma men sällan kontaktbar eftersom han har en kärleksrelation med sin dator. Istället för att slänga mig i soffan och bara vara känner jag att jag behöver plocka undan allt som ligger och skräpar, slänga i en tvätt och emellanåt söka kontakt med mina barn. Maken kommer hem efter nån timme. Han får stå för middagslagningen för det befattar jag mig bara inte med. Vi kan säga att det blir fläskkarré med ris och terriyakisås. Barnen vägrar så dom får gårdagens pizza. Jag är aptrött, får en drink och surfar på datorn i köket medan maken lagar. Gemensam middag, och sen försvinner sonen så snart han får lämna bordet upp på sitt rum. Dottern lägger sig i vår säng och kollar på något program som jag bara inte klarar av att se. Maken och jag enas om att se en film. Mitt i bär jag upp dottern som har somnat till hennes rum och säng. Jag orkar knappt se klart filmen och däckar innan både make och son.
På lördag har jag ställt klockan för att komma upp i tid till morgonpasset på friskis. Äter frukost med dottern som är vaken. Kastar mig iväg och tränar. Kommer hem till en familj som sitter med varsin skärm framför näsan. Jag får psykbryt på samtliga och börjar städa huset. Ibland får jag hjälp av min bättre hälft, ibland inte. Sonen har träningsmatch, maken följer med och kollar. Dottern tar hem en kompis ett par timmar, vilket leder till olika grader av kaos. Jag konstaterar att andras barn är jobbiga och fortsätter fixa med diverse tills det lider mot kväll och det är dags att börja tänka på middag igen. Kanske tacos med kyckling. Ok med barnen. Den maträtten kan jag vara med och laga. Efter maten tvingar vi båda barnen att vara med på lördagsmys en stund tills dom försvinner iväg, antingen tillsammans eller åt varsitt håll. Jag är lite piggare på lördagskvällen och vi lyckas se klart en film.
På söndag ska det firas 7-åring så vi går upp och sjunger och firar. Jag fortsätter plocka, det tar aldrig slut. Sen hjälps vi åt att göra tårta. Det är ett sabla tjat på dottern som inte har nååågonting att göra tills farmor, farfar, mormor, morfar, syskon och allihop kommer och firandet fortsätter. Framåt kvällen kan det bli en springtur om jag orkar, eller så stryker jag. Maken lagar middag, vi äter och sen ska han iväg på fotboll. Jag ser till att barnen blir rena, har koll på vad som ska med till skolan och nattar. Ser till att jag själv har koll på vad jag ska ha på mig på jobbet på måndag, att jag har allt packat. Kollar på serien på tv. Eftersom den går sent ligger jag i sängen och kollar. Somnar sen på tre minuter.
Japp, precis så (typ) är det här också :)
SvaraRadera/Monica
Lägg till lite bråk mellan söner som tävlar i allt så är det som hemma hos oss....
SvaraRaderaJa, lite mer verklighetsnära. Jag har också läst SvD: skändiskrönikor och undrat vilken planet de bor på. Jag tror att den värsta var Martina Bonnier.
SvaraRaderaHåller helt med!! Tror dessa helg-krönikor är rena falsarier!!!
SvaraRaderaLägg till barnskrik, bråk mellan syskon, tjat om "Vad ska vi göra", barn som inte kan sitta still ens på lokala cafeet än mindre skulle gå att ta med på en fancy lunchrestaurang i Sofo, vik av stryktvätt, plock, plock, plock och mera plock så har du min helg :-D
alla: vad skönt att vi är flera som lever ett normalt liv! :D
SvaraRaderaDet kommer andra tid . Inga barn hemma hyfsad ekonomi man gör vad man vill ewac
SvaraRaderaAmen!
SvaraRaderaWord!!! Att jobba heltid och ha familj är ju just sådär.
SvaraRaderaUnderbart skönt att läsa - fler som har det som vi.👍
SvaraRaderaewac: fast jag älskar den här tiden!
SvaraRaderaalla: :D