En vis kvinna sa...

Ni vet hon som iderligen misslyckas med omlottklänningar? Jag alltså . Jag hoppas nu ha hittat en wrap som fungerar! Spänningen är olidlig fram till en-bit-in-i-veckan då jag ska testa den. Japp, det är en wrap! Är egentligen inte helt förtjust i såna klänningar, eftersom dom sitter lite konstigt på mig. Men denna H&M-variant är så söt i färgerna, och den sitter bra också. Fick prova i all hast med löfte till sonen att sen gå till leksaksavdelningen på Åhlenas och titta på alla bilarna. 

Man släpps lös en timme mellan arbetsmöte och middag. Man kastar sig ut i luften efter att ha suttit i bastuvarm lokal och jobbat koncentrerat hela dagen. Man kollar läget på stan. Man halkar in på... Indiska!!! Och får på nytt tilltro till det plagg som man tidigare gång på gång på gång misslyckats med. Man kommer helt enkelt ut från Indiska!!! med en omlottklänning. Eller om det så populärt hette när seklet var ungt: wrap. 

Jag provade en wrap idag på Åhlens. Under stress. Sonen låg på golvet utanför provhytten och dottern sprang runt och kikade in hos andra som provade kläder. Återigen fick jag svettig och ropandes Stopp! i ett erfara att wrapar icke är för mig. Inte rättvist! 

Jag är sugen på en Furstenbergare. En wrap. Jag är det samtidigt som jag är plågsamt medveten om att omlottklänningar inte brukar vara min grej. Det är nog bysten. Det ska med fördel vara lite klyfta i Dianes klänningar. Inte min grej. Men jag drömmer vidare.

Den som orkar läsa ovanstående utdrag från blogginlägg genom tiderna har förstått att omlottklänningen inte är för mig. Jag har själv läst. Och inte fattat. För nu fantiserar jag om omlott igen.

NÄR SKA JAG INSE!?